Lite bilder å sånt

Hej på er! Här kommer lite bilder från de senaste dagarna.

Jag lever i en idyll. 

En hel del bad har det hunnit bli. 

Lördagen spelade vi volleyboll en stor del av eftermiddagen. En match körde
vi först till 100 poäng. Den matchen tog en och en halv timma. 

Igår lördag var det också bröllopsfest i Herrgården. 

Alias. 

Kubbstafett. 

Igår var den första hemaftonen. För er som inte känner till begreppet kan jag förklara hur en hemafton går till: På Hjälmared finns det många olika byggen man kan bo i. Jag bor som jag skrivit tidigare på Kavaljersflygeln. På lördagarna framöver (kanske inte varje, jag vet inte) kommer de olika husen, ett efter ett, få i uppdrag att anordna en hemafton. Denna afton består i korta drag av mat + ett program bestående av t ex lekar och tävlingar. Igår hade folket på Täppan styrt ihop pizza, marängsviss, och ett par lekar som kom att utspela sig i Oasen. Det var najs.

Idag har vi bland annat hunnit med att cykla in till Alingsås, där vi såg oss omkring lite och fikade på Café Storken. Mys.

MEN. Det överlägset häftigaste som hände mig idag var ändå något som startade på förmiddagen när jag slog upp datorn. Jag hade fått ett mail med rubriken "Vi vet vart du bor", skickat från "robertsskattjakt@hotmail.com". I mailet fanns instruktioner liknande en ledtråd i en skattjakt. Sjukt spännande. Jag blev alldeles lyrisk, skattjakter är kanske det bästa som finns. Senare på eftermiddagen följde jag upp ledtråden. Jag berättade om detta mysterium som jag så ivrigt höll på att följa upp och snart var vi kanske 15 pers som sprang kors och tvärs över skolgården i jakt på nya ledtrådar. Vi hann samla på oss både sömntabletter och halstabletter innan vi kom fram till slutet, vilket avslöjade vem som stod bakom detta påfund. Det var ingen mindre än Ylva och Anna som planterat ut detta äventyr till mig. De hade besökt skolan några dagar innan jag anlände här för att träffa några gamla lärare och då fixat denna helfestliga skattjakt. TACK så mycket Ylva och Anna, den skänkte mycket glädje till många.

Hjälmared

Nu befinner jag mig alltså på Hjälmareds folkhögskola. Det är andra dagen på denna folkhögskoleutbildning som jag kommer gå under det kommande året. Som ni vet.

Det är en del nära och kära som nyfiket skickat sms och undrat över hur jag har det. Så istället för att svara samma sak till alla gång på gång, gör jag det enkelt för mig och skriver en kort liten sammanfattning här på bloggen. Därav bloggens återuppståndelse. Kanske kommer jag fortsätta med att berätta lite då och då, nu när jag ändå än en gång befinner mig på en ort långt hemifrån. 

De senaste dygnen har sannerligen varit intensiva, och det ser inte ut att trappas ner något den närmaste tiden. Jag börjar bakifrån. 

Efter en lång färd i tåg där sömnen inte riktigt präglat resan lika mycket som jag ville anlände jag tillsammans med tre andra norrlänningar till tågstationen i det regniga Alingsås. Där väntade Jonas som så vänligt ställt upp att agera transportör åt oss, samt en representant från Hjälmared. Deras minibuss och Jonas föräldrars bil behövdes verkligen för att få plats med all vårt bagage.

Sen den stunden har vår tillvaro bestått av inmatning av en hel drös information angående skolan och allt där ikring, möten med nya människor, och smältning av sjukt många intryck.

Jag hamnade enligt Magda i skolans minsta rum. Men jag är trots vetskapen om detta mycket nöjd. Det är ett mysigt krypin, Kavaljersflygeln 18, där jag för tillfället sitter och skriver. Lite smått i panik ska jag erkänna, för att hinna gå och lägga mig i tid. Det är en kamp det här, att tvinga sig själv att gå och sova för att inte vara en zombie dagen efter. För trots att vi för bara två dagar sedan inte hade en aning om varandras existens, har vi redan väldigt trevligt ihop, vi på bibellinjen. Eller det är i alla fall vad jag känner. Verkar som att jag hamnat i en toppenklass! Helt fantastiskt.

De här första dagarna har handlat mycket om introduktion och information, men vi har också hunnit spela volleyboll, tävlat i någon slags form av "På spåret", kvällsbadat, ätit en hel del (GOD!) mat, haft lektion i "Reflektion och tolking", med mera. Det händer liksom alltid något, och det är och kommer nog vara svårt att hitta tid för sig själv den närmaste tiden. För jag personligen vill i alla fall inte missa något. Jag nyfiken på de andra i klassen och ser fram emot att få lära känna dem mer.

Som Julia sagt, nu är smekmånaden igång.

KRAM!