för att bli from och vis

...i syfte att bli from och vis.

onsdag 31 augusti 2011

Skryt

Hallå! Klicka på bilden!

Yes! Jag klara't! :)

Yoshi's in tha house!

Kunde inte låta bli när jag såg Yoshi hänga där på väggen på JayJays. Det är ju ändå alltid Yoshi som dominerar på kartbanorna, och vad vore Mario utan sin Yoshi? Aldrig skulle han kunna kicka Bowsers ass och rädda Princess Peach om det inte vore för den gröna dinosaurien. Nä, han förtjänar all ära. Så därför:

Och så är han ju så förträffligt gullig! Yoshi alltså.
Nog för att mannen på bilden är löjligt stilig också.
Därför fick han pryda mitt tredje inköpta klädesplagg här i Nya Zeeland. Vad tycks? Avundsjuka? Jag vet att ni är. :)

Så vad händer annars egentligen? Jag är ju inte så värst bra på att uppdatera nu på senaste. Men det är mycket just för att det inte händer så mycket. Vi backar bandet 11 dagar. Alltså lördag två helger sedan. Ni kommer ihåg hur jag berättade att Sharron hade fyllt år? Ja, denna lördag var det alltså hennes 40-årsfest här i huset. 110 personer inbjudna, dryga 60 som tackat ja men bara 30-40 som dök upp. Dålig stil tycker jag. Har man tackat ja till ett 40-årsfirande tycker jag ändå att man bör pallra sig dit. Man säger inte ja om man verkligen inte är säker på att man kan komma. Hur som helst. Det blev mycket lyckat. Jag fick bjuda in några vänner, så Linn, Line och Isabell kom och gjorde oss sällskap. Linn hade med sig Marabou-choklad och Ahlgrens bilar. Gåååått!

Isabell sov över, och kommande söndag var en väldigt fin sådan, rent vädermässigt. Svensk sommarkänsla, typ. Det var även lågvatten, så jag passade på att visa Isabell Tindalls Bay/Big Manly. Är det lågvatten kan man nämligen vandra från en strand till en annan runt en udde, utan att bli blöt. Vi träffade också de andra två besökarna från gårdagen, och tog en kort promenad med dem. Sedan drog de vidare i riktning mot deras hem. 

Spola fram bandet till förra helgen, lördag. Då vankades det "kräftskiva". Några svenskar tyckte det var fel att vi inte kunde hålla denna svenska tradition levande bara för att vi inte var i vårt moderland. 11 svenskar och en tysk samlades därför för att äta något liknande man äter på en kräftskiva. Ironiskt nog så fanns det inga kräftor på menyn, är inte helt lätt att få tag på dessa här nämligen. Så vi åt räkor istället. Hehe. Med alla tillbehör blev det ändå en riktigt god måltid. 



Det här med "kräftskiva" kanske mest var en "ursäkt" till att träffas och dricka för mycket alkohol. Hur som helst, det var en bra kväll med många nya bekantskaper. Och gamla. Vi var ju hemma hos Bella (fotografen till ovanstående bild), vilket var tjejen jag flög ner hit med. Henne hade jag inte sett sedan dess. Så kan det va.

Nä, den här balansen mellan testostron och östrogen känns inte helt rätt när man ser det där fotot. Det är okej när det är mindre grupper, men även om jag har börjat vänja mig vid det så känns det inte helt rätt att vara ensam kille bland 12 pers.  Kanske drömmen för andra killar, men nja. Inte riktigt. 

Denna kväll fick jag äta förmodligen den bästa hamburgaren jag nånsin ätit. True story. The White Lady är en matbuss som dyker upp på Commerce Street i centrala Auckland på kvällarna och står där till 4 på morgonen och 24/7 på helger. Jag prövade deras Old School Burger, och den var... Gudomlig. 


Tess (6 år) har varit sjuk den senaste veckan, och en efter en har medlemmar i familjen fått sig sin släng av hennes förkylning. I morse vaknade jag av att Brendan spydde i toaletten vägg i vägg. Nu har det kommit till min tur. Inga spyor, tack och lov, men feber, hosta och ont i halsen. Det suger att vara sjuk.

Ska avsluta med en bild tillägnad Hanna. 

Är det inte ruskigt likt en hund? Eller kanske en apa? I vilket fall som
helst är det ett mästerverk. Skapad i ovetande. 
Läser på Facebook om alla skolstarter och grejjer. Spännande! Hoppas ni har det bra, vart ni än har hamnat! 

Kramar från Robbster!

tisdag 16 augusti 2011

Peppar peppar ta i trä

Vårkänslor jamen tjenare. Från och med nu ska jag nog bara vara tyst.


Igår snöade i Auckland för första gången på kring 50 år. Uppståndelsen är såklart total. Folk hoppar runt som barn på gatorna, det är extra nyhetsinslag på TV och så vidare och så vidare. Mina 17-18 grader och strålande sol var som bortblåst (ordvitsarn!), istället vaknar jag och det är 9 grader. Inomhus. 

Idag är det Sharrons födelsedag. Jag har gjort ett superfint paket som jag bara måste visa på bild.

Förlåt Erik och Magda, men eran låda tjänar nu ett nytt syfte. 
Så var det med det och så var det med detta. Ingenting speciellt hände i helgen, så därför kommer det ingen regelrätt rapport. ;) Har en känsla att det kommer bli mer sånt framöver. Behöver spara pengar nämligen. I helgen spelade jag match och var till kyrkan, annars var jag bara hemma. Kyrkan levererade dock extra mycket den här gången. När predikan började var det 5 minuter till det officiella slutet på gudstjänsten. Man är fri att gå halv 8, då den börjar klockan 6. Är ett tecken på hur spontant och "otraditionellt" det kan vara på aXis.

torsdag 11 augusti 2011

Vårkänslor

Det har varit varmt idag. Har ingen termometer så jag kan inte säga exakt hur varmt. Men skulle tippa på en 17-18 grader, det var i alla fall vad den där väder-gadgeten som finns med Windows 7 säger. Sedan strålande sol på det. Kändes som svensk sommar, rent vädermässigt. Det hade regnat lite under natten, så det luktade sådär friskt och gott också. Jag har aldrig upplevt vår här i Nya Zeeland tidigare, men så mycket kan jag säga: idag var den första vårdagen för året.

Jag har shoppat lös lite idag. Jag shoppade lite socker. 2 kilo faktiskt. Här ska göras mormorsaft! Erik och Magda var ju så vänliga att de skickade extrakt till mormorsaft till mig (bland många andra grunkor).
Jag shoppade även kläder på second hand-affär för första gången i mitt liv. En skjorta och ett par byxor för $6, det är inte så illa va? Kläder behöver jag, men jag måste samtidigt se till min ekonomi. Då passar second hand utmärkt. Hade fått tips av några hippa killar från kyrkan om denna butik, så därför begav jag mig dit. Ska säga det också, att det här är de första klädesplaggen jag köpt sedan jag kom hit. Så det så.

Vidare shoppade jag lös på ljus. Sharron fyller år på tisdag och önskade sig fina stearinljus i present, och fina stearinljus ska hon få! Jag hann även med att skicka iväg ett brev till Tyskland, innan jag tog bussen tillbaka till Tindalls Bay.

Ikväll har jag tränat fotboll, ätit gröt, och skajpat med Hanna.

Det var min dag. Hur har din dag varit? :)

Tjohooo!:)

tisdag 9 augusti 2011

All Blacks vs Wallabies, live @ Eden Park

Jag känner inte alls för att blogga nu. Känns mest dryg måste jag säga. Men, vill ändå så gärna hålla igång bloggen, för jag vet att jag kommer vilja kunna gå tillbaka och läsa om vad jag gjort här i Nya Zeeland i framtiden. Så därför skriver jag. Och sen är det ju en bonus att ni andra kan få läsa också. ;) Hehe. Nädå. Jag hoppas att det faktum att jag skriver är uppskattat, annars känns det lite halvt bortkastat.

Fredagen den trettonde är en otursdag, som alla vet. Vilken himla tur då att det inte var den trettonde förra fredagen! Inte för någon speciell orsak, men man vill ju inte ha otur heller. Dagen spenderades i vanlig ordning med jobb och slit fram till efter halv 8. Därefter for jag och Linn till Line (Danmark), som vi gjort skidtrippen tillsammans med. Efter denna tripp hade det nämligen blivit kvar några öl som behövdes dricka upp. Det tyckte vi var en bra orsak till att träffas. Grejjen är ju den att jag har börjat kunna uppskatta öl, hur omöjligt det än låter. Och en fredagskväll är man så trött ändå att man inte orkar göra annat än att sitta ner och ta det lugnt. Det blev en gemytlig afton med spel, dansk dipp, holländsk lakrits och såklart den tyska ölen. Vi lyckades även byta bilder från skidturen, så därför kan jag nu bjuda på några fina bilder från backen.









Det blev en övernattning hos Line, med en god frukost morgonen därpå. För mig bar det sedan iväg mot Devonport. Det blev ingen lyckad färd kan jag säga. Utebliven buss resulterade i att jag tog en buss som tog världens omväg. Detta resulterade i att jag precis inte hann ta nästa buss, som skulle ta mig från Takapuna till Devonport. När jag steg av bussen såg jag min andra buss fara. Kul. Var bara att vänta på nästa buss. I kylan. Till råga på allt var den också försenad. Återigen så är det en väldans synd om mig. 

Om jag inte har poängterat det förut - Devonport är ett mycket mycket fint ställe där jag gärna skulle vilja bo! Här träffade jag i alla fall Isabell för en sushimiddag. Sushi är gott. Sedan färjan över till city, sedan tåg till Kingsland och Eden Park. Tågen i Auckland är verkligen världssämst. Det är som att det är halvblinda gamla gummor som kör tågen, så sakta går det faktiskt. Väl framme var det hur som helst dags för helgens huvudnummer, Tri-Nations-matchen mellan All Blacks och Quantas Wallabies. Alltså Nya Zeeland och Australien. Konkurrenterna. Tippade finalisterna i kommande världsmästerskapen. En bra match alltså, även om det inte är World Cup som börjar här i september. Kände att jag hellre ville se denna än någon av matcherna under världsmästerskapen, då biljetterna till de matcherna kostar ganska mycket mer. $80 istället för $250, minst.

Det här var en utflykt anordnad av Au Pair Link, så innan matchen mötte jag upp med övriga Au Pairer som valt att kika på matchen, samt två av de som jobbar för Au Pair Link. Blev ansiktsmålade, försedda med flaggor, och posade lite med denna figur innan vi tog oss in i stadium och vidare till våra platser.



Mäktig känsla när man kom upp för trappan och blickade ut över hela arenan. Har egentligen aldrig varit på en sådan stor arena tidigare, skulle vara under invigningen till Gothia Cup möjligtvis då. 

Det blev en riktigt bra match. All Blacks krossade de gula Australiensarna med 30-14. Jubel!


"Yeeeesssssssssssssssssssss!"
Måste säga det att vi satt  (lyckligtvis) på den sektion där
det var som minst folk. Ser lite glest ut, men det tackar jag
för då det fortfarande var så gott som fullsatt och riktigt bra tryck.
Efter matchen skulle jag träffa Christin, som också varit på matchen men inte tilsammans med oss från Au Pair Link. Men till min stora förtret upptäcker jag, efter att jag sprungit iväg från gruppen, att batteriet till mobilen min har tagit slut. Hur ska jag hitta henne bland 50.000 pers!? Folk bara myllrar ut från stadium och ner för stadens gator. Vi hade bestämt en ungefärlig mötesplats, men det var innan vi visste hur det såg ut där borta. Det var bara till att ställa sig så högt upp man kunde komma, så att alla som passerade omöjligt kunde missa mig. Jag stod där ett bra tag och funderade, hur gjorde man egentligen på den tiden då mobiler inte fanns i världen? En bön och tio, femton minuter hittade vi alla fall varandra. Lättnaden var stor.

Sedan gällde ville vi gärna ta oss därifrån och tillbaka mot centrum. Det var vi inte ensamma om. Tåg och bussar gick med fem minuters mellanrum till destinationen, men fortfarande tog det en timma att förlytta oss tre tågstationer bort. Kan bara föreställa mig hur det kommer bli under världsmästerskapen... 'Kaos' är helt plötsligt inte ett tillräckligt starkt uttryck.

Den blev en lång natt ute på stadens klubbar och gator. En bra natt, där jag träffade mycket folk, både nytt och gammalt. Jag träffade bland andra Bernad och Bernad, båda Au Pairer i Auckland från Tyskland! När jag sedan träffade en tredje Au Pair som var av manligt kön, Florian, trodde jag att jag drömde. Hur var detta möjligt? Au Pair-killar som bor kring Auckland brukar man nämligen höra talas om, speciellt om de är inom Au Pair Link. Men dessa kom som från ingenstans.

Två trevliga engelsmän och en galen svensk. :)
Inte förens vid 5-tiden på morgonen tog vi taxin till Isabells place i Devonport. De sista timmarna spenderade jag dock med att ensamt filosofera i soffan. Så roligt är det inte att skutta runt på dansgolvet, även om det är salsamusik som dånar ut från högtalarna. Blir liksom lite hjärndött efter ett tag, om du frågar mig. Eller hur man nu ska uttrycka det. Lite grimaser hann jag också med att träna på, där i den där behagliga soffan.


Fyra, fem timmars sömn är inte tillräckligt. Det ska ni veta, kära läsare. Söndagen den 7/8-2011, blev en trött söndag för min del. Som tur var fick jag även denna dag äta en god frukost, denna gång på ett café. Ännu en  missad buss och lite sightseeing i fina Devonport senare, for jag slutligen hem till Whangaparaoa. Här kan man tro att jag sätter punkt för bloggandet denna gång, men så är inte fallet. Tänkte berätta lite om vad som hände på kyrkan samma kväll nämligen.

Jag träffade en svenska! Inte jättespektakulärt kanske, då jag träffat dessa typer många gånger tidigare under min vistelse i NZ. Men inom kyrkans väggar är det inte alls vanligt. Agnes är 17 år och har varit här i tre veckor. Utbytesstudent. Hon var i samma sits som jag var förut när jag först kom till kyrkan, kände ingen. Så det var roligt att få "ta emot" henne, och kanske kunna göra första vistelsen i kyrkan här lite mera trygg. Kul att hon också är EFS:are och varit på Livskraft. :) Som konstaterat är: världen är liten. 

onsdag 3 augusti 2011

Jå men visst

Måndag, tisdag och nästan hela onsdag har passerat utan någon rapport vad gäller helgen som gått. Skamligt. Men vad kan jag säga. Jag träffade lite nytt folk (Kira och Lennard - trevliga typer), var på filmfestival igen och såg denna Melancholia, och spelade oavgjort 5-5 borta mot North Shore. Kul. Hej då.