för att bli from och vis

...i syfte att bli from och vis.

torsdag 28 juli 2011

Filmfestivalen i Nya Zeeland

Jo, för där har jag varit. Idag faktiskt. 


Såg två filmer, båda vilka hade tagit hem priser i årets filmfestival i Cannes. Så det lät verkligen lovande. Och nog tyckte jag att de levererade alltid. Både "Le Havre", och "Martha Marcy May Marlene" (tungvrickare jamen nanting!). Någon recension kommer jag inte göra, räcker med att säga att de var mycket sevärda. 

Det häftigaste under hela dagen var inte filmerna, utan det var faktiskt biografen i sig. The Civic Theatre på Queenstreet - maken till biograf har jag aldrig varit med om. Shit alltså. Den är lite gammaldags, byggdes 1929. Vilken skönhet alltså! Och vilken atmosfär. När de släckte ner ljuset i salongen visade sig taket som en stjärnhimmel. Skulle kunna tro att man satt utomhus. "Moln" rörde sig sakta framåt, och ibland kunde man till och med se stjärnfall! Jag satt och tänkte det, bara att få komma hit och få sitta i den här biografen är ju värt biljettens pris. Sen stod det också det i beskrivningen av biografen i festivalkatalogen: "This insanly glorious picture palace testifies to an era when just going to the cinema was in its own right  worth the price of a ticket." Imponerande var det. Hade kunnat bjuda på bilder, men nu var det ju förbjudet att ta bilder i biografen på grund av upphovsrättsliga själ, så vågade inte ta fram kameran. 

När jag kom hem idag hade jag även fått med mig ett exemplar av dokumentären "Foo Fighters: Back and Forth". Har inte sett den men har hört att den ska vara bra. Ovanligt av mig att köpa film. Men plötsligt händer det.



Stressade hem för att hinna på fotbollsträning ikväll. Najs att få röra på sig. Jag är ju trots allt tjock nu, så borde väl ta och börja jobba bort fläsket. ;)

Filmfestivalen kommer jag nog att återvända till. På lördag kväll visas Melancholia, med bland andra Kirsten Dunst och Alexander Skarsgård. Den har också fått bra kritik och vunnit i Cannes. En av höjdpunkterna på festivalen, typ. Så den ska vi se, om allt går enligt planerna. 

Nu börjar det väl bli dags att dra sig till kojs här i Nya Zeeland ("inte gamla Zeeland", som kära fadern Staffan Strand skulle ha sagt. Dålig humor? Jå. Roligt? Haha, ja faktiskt). Gäsp och go'natt! 

//Robert

Ett besök på JB HI-FI är så gott som obligatoriskt när man åker in till
Auckland centrum. Uppmärksammade denna reklam för Zelda: Orcarina of Time 3D
 till Nintendo 3DS (10/10 på Gamereactor!). Tyckte det som de hade skrivit på skylten var lite kul.
Förtroendeingivande källa! 

tisdag 26 juli 2011

måndag 25 juli 2011

Snowboard!

Har varit uppe i bergen i helgen och åkt snowboard. Riktigt kul! Fast lite avigt. Snowboard i juli liksom, vad hände där?

Vi trippade ner till Taumarunui fredag under dagen. Där har Sharron en stuga som hon äger tillsammans med hennes syskon, om jag fatta saken rätt. Så där hade vi fått tillåtelse att bo under helgen. Vi, som i detta inlägg är pronomen för mig, Linn, Isabell, Line från Danmark, och Bjørg från Färöarna. Stugan ligger ca 1 timmes bilfärd från Whakapapa vilket är en av totalt tre skidanläggningar på berget Mt Ruapehu. Efter en lång bilfärd innehållandes stopp för inhandling av mat för helgen, vilsekörning och Abbamusik kom vi trötta fram till stugan. Mat, elda och Spiderman 3 var vad som i stora drag utgjorde resten av fredagskvällen, innan det var dags att sova. Vi skulle ju nämligen upp kring 6 på morgonen efter. Jag gillade stugan riktigt mycket. Sjukt mysig, och täckena luktade sådär stugaktigt gott som gjorde att en hemmakänsla infann sig hos mig. Att få elda på riktigt var också guld. 



Målet för lördagen var alltså Whakapapa. Vädret var till en början riktigt bra: bluebird när vi satt oss i sittliften för första gången. Blev lite målnigt med regn under ett tag på dagen för att sedan klarna upp och bjuda på strålande sol de sista timmarna igen. Backarna var kanske inte riktigt vad jag hoppats på. De var bra, men inte super. Många enformiga backar, och ofta inte speciellt breda. Sedan fanns det ingen som helst park överhuvudtaget. Och någon skog var det ju inte heller att tala om, snowboardar man på en vulkan så gör man. Dock fanns det höjdpunkter, men såklart så hittade jag dem de sista åken. Min bindning gick nämligen sönder helt när jag var som längst bort från skiduthyrningen som det bara gick, typ. Det var precis då vi skulle börja åka på ett nytt ställe, det brada stället. De hade ju liftar lite överallt, men de hade inte ens en sketen skruvmejsel vid liftarna! Så det var bara att ta sig tillbaka till starten och få en ny bräda innan vi kunde fortsätta. Vilket tog en himla tid. När vi väl kom tillbaka till det brada stället (längst bort i hela liftsystemet!) så hann vi bara ett åk innan det var dags att stänga den liften. Bummer.


Taggade som få - klockan 7:30 på morgonen.

Mount Ngauruhoe, vilket är Mount Doom från Lord of the Rings.
Mount Ruapehu.

Här ser man några av liftarna.




Allt som allt en trevlig dag i backen, även om det var surt att vi inte upptäckte favoritplatserna tidigare. Men det är ju inte mycket att göra åt. Det var roligt att få åka bräda igen. Tog själv inga bilder i backen, men lägger förmodligen upp bilder därifrån då jag fått tag på Lines bilder.
Kvällen spenderades med att mysa i stugan. Vi njöt av varma duschar, åt mat som satt bra i magen, drack glögg (!), planerade inför morgondagen, och spelade gapskratt-framkallande Fia med knuff.


Vi åt frukost, gjorde oss klara och städade ut stugan innan vi drog iväg söndag förmiddag. Åkte till informationsstället i Taumarunui för att få lite idéer om vad vi kunde göra under dagen. Vi ville nämligen inte åka direkt hem, utan gärna hitta på något tillsammans på vägen hem. Den gamla damen bakom disken berättade om ett vattenfall som vi kunde titta på. En timmes vandring som inkluderade vattenfall tyckte vi lät bra, så det var vad vi gjorde. Vattenfallet levererade. Vackert var det.

Yäääääääähh!
Haha. Nä. Skoja. Som tur var, var inte detta inte slutet på vandringsleden.

Trevlig bro. :)


Här hör man hur vattnet dånar på riktigt - "this must be it!" 
NOW we're talking!

Det var helgen det. Den här veckan är jag ledig! Har huset för mig själv fram till och med onsdag tror jag det var. Frågan är nu vad jag ska hitta på i veckan. Är skönt att ta det lugnt och njuta av tystnaden här hemma, men jag vill gärna utnyttja veckan och fara någerst. Göra något fräsigt. Så jag ska sitta ner och fundera nu vad jag ska ta mig till. Om jag bara hade pengar i överflöd så vore det enklare, men nu är ju fallet inte så. Kiwi Experience har ett erbjudande nu på ett av deras pass. I princip hela nordön och sydön för $533, istället för $1235. Galet bra erbjudande alltså. Det passet är billigare nu än passen för bara sydön. Så ska jag åka med Kiwi Experience när jag gör sydön bör jag köpa det här passet nu, innan erbjudandet är slut andra augusti (passet är giltigt i 12 månader). Ska jag åka med Kiwi Experience eller inte beror lite på mamma och pappa tror jag. Om de kommer hit eller inte. Måste nog ta och ha en liten konferens med dem.

Hej och hå. Ha en bra vecka nu folket!

//Robert

måndag 18 juli 2011

En svenskhelg

Nu är det winter break. Holiday. Lov för barnen. Vilket är alla Au Pairers mardröm. Nu måste man ständigt komma på saker att göra med ungarna under dagarna, så de inte blir uttråkade och jobbiga. Man måste verkligen spendera tid med dem! Hemska tanke. Men nä, det ska nog gå bra det här.

Helgen som gick skulle visa sig bli en riktig svenskhelg. Lördagkväll spenderades @ Gabriellas place, då hon hade deras hus för sig själv. Visserligen var tyska Christin där, men hon drog iväg efter ett tag då hon skulle jobba nästkommande dag. Vi spelade det här spelet där man skriver random ord på lappar, och delar upp i två lag. Sedan kör man fyra olika omgångar: en som är som alias, där man ska beskriva ordet som står på lappen med andra ord för sina lagkamrater så de kan gissa sig fram till rätt ord. En omgång där man använder charader för att beskriva ordet, en tredje omgång där man bara får säga ett ord, och slutligen en omgång där man bara får göra ansiktsuttryck. Spelet bjöd på många härliga skratt kan jag lova! Grymt kul!

Vi alla träffades nästkommande morgon igen för att shoppa loss på New World. Köttbullar och potatis med rårivna morötter och brunsås stod nämligen på matsedeln. Och som det smakade! Godaste måltiden på länge måste jag säga! Att Gabbi sedan hade knäckebröd (husmans) liggandes som vi fick ta del av gjorde inte den kulinariska upplevelsen sämre. Kan berätta att husmans smakar bättre i Nya Zeeland än i Sverige. Ungefär tre gånger bättre faktiskt.

Det var sedan tänkt att vi skulle gå på långpromenad. Vi kom dock inte så långt, då spåret vi skulle gå längs efter ett par kilometer blev ett enda stort lerkalas. Och då vi inte hade skor eller kläder för den terrängen vände vi och tog oss till stranden i Browns Bay istället, där vi hade lite picknick med bland annat kanelbullar. Yummie. Fantastisk dag, denna söndag, med 17 grader och strålande sol. Mitt i vintern! :)

Spelade fotboll i helgen också. Där handlade också om ett stort lerkalas. Halkade runt som Bambi på hal is, i så dåligt skick var planen. Halvsjuk var jag också, så nu har jag blivit helsjuk. Ingen höjdarmatch för min del alltså, och inte heller för mitt lag som förlorade med 3-1. Jag gjorde inte mål, men kan nog tillgodose mig själv med en assist. Sköt i ribban som studsade ut till Nick som (passande nog) nickade in den. Hehe. Dålig kvällshumor, jag vet. Men det var ändå ganska roligt. Erkänn.

Den ljuvliga måltiden vi tillagade. Bild snodd av Bea.

onsdag 13 juli 2011

Några nutellamackor för mycket kanske?

Phil, kompis till familjen, kom och hälsade på ikväll. Tittade på mig och sa:

"Have you put on some weight since you came here, aye?"

Han har ett skarpt öga, den där Phil. Det ska han ha cred för.

söndag 10 juli 2011

And then another one leaves

Det vill säga Anna. Nu i skrivandets stund sitter hon förmodligen på flyget tillbaka till Sverige, efter sitt år här i Nya Zeeland. Mycket tråkigt. Anna är fixarn och tipsarn. Hon har koll på typ allt man kan göra här, och har koll på alla Au Pairer också, typ. Vill man veta något frågar man Anna. Frågade man Anna.

Lördag var det då sedvanligt avskedsfest. Hennes hus var fullproppat med folk, för ett av barnen hade haft barnkalas, vilket förde med sig mer föräldrar än barn. Vi var kanske 10 som samlats för att säga hej då till Anna. Fick bada i jacuzzi. Det var skönt. Och äta kanelbullar som Isabell bakat. Det var gott.

Vi, som i jag, Linn och Bea, sov över hos Anna. Totalt räknade vi till 19 pers som övernattade i huset den natten. Ganska galet. Vaknade upp ganska tidigt av att barn började springa förbi mig där jag lov och sov. Frukost och så vidare. Efter ett jobbigt (och alltid lika overkligt) hej då, besökte vi mega-köpcentret i Albany. Linn kunde verkligen inte förstå hur jag inte hade kunnat vara där tidigare. Köpcentret var mycket stort, men jag har upptäckt att jag trivs mindre och mindre bra i sådana shopping-klimat. Sicken konsumtionshets! Köpa köpa köpa! Prylar prylar prylar! Kläder kläder kläder! Hur mycket köper vi egentligen som vi inte behöver..?

Jag köpte choklad. Men det var ju trots allt extrapris. ;)

Ikväll har jag varit på Life Church inne i Auckland. Kvällens aXis (ungdomsgudstjänst på WBC) var inställd, för att de som ville istället skulle kunna fara och kolla på Jesus Culture Band, som spelade där. Jesus Culture Band är ett lovsångsband från USA, vars låtar spelas frekvent på aXis. Det lät riktigt bra, de var riktigt duktiga! Bättre lovsång, rent musikmässigt, har jag nog inte upplevt tidigare. Bra låtar gör de också. :)

Nu ligger jag och kikar på Sverige vs Australien i dam-VM i fotboll samtidigt som jag chattar med Julia så smått (Nelia verkar dock tagit hennes uppmärksamhet nu). Sverige vinner, som det ser ut nu. 3-1, 10 min kvar. Go Sweden!

tisdag 5 juli 2011

Lokaflaskans undergång

Min trotjänare har gjort sitt. Denna kväll, den 5 juli 2011, har min kompanjon gått in i andra livet. Sorgligt men sant.

Bandet mellan oss började i januari detta år. Jag packade för att fara på en resa till Nya Zeeland, och jag tänkte att det kunde vara bra att ha en vattenflaska på resan. Idiotiskt tänkt egentligen då man inte får ta in mycket vätska genom säkerhetskontrollen, men det tänkte jag inte på då. Så jag gick och letade bland flask-återvinningen hemma på Gyllengårdsvägen 43, för att få tag på en lämplig bringare som kunde tillfredsställa mina behov. Och där låg den, helt orörd (nåja) och fin. Lokaflaskan. Den var perfekt. Den åkte genast ned i ryggsäcken som jag skulle komma att använda som handbagage.

Sedan dess har vi följts åt. Jag använde den inte under själva resan (som sagt, vätska är big NO NO på flygplan), men jag valde att spara den. Som ett minne från Sverige. För att komma ihåg min nationalitet. Vi fäste oss vid varandra, och sedan dess har vi gjort fantastiska äventyr tillsammans. Bestigit berg. Besökt andra städer. Åkt båt. Av alla vänner jag haft här i Nya Zeeland har alltid den varit mest trofast.

Men inte alla ting här på jorden lever lika länge som Gandalf. Även Lokaflaskor åldras. Loka Likes Africa slets mer och mer, och för ett par veckor sedan föll etiketten bort. Jag förstod direkt att det var ett dåligt tecken, men försökte hålla minen för dess egen skull. Och nu ikväll, på fotbollsträningen, hände det. Loka Likes Africa kunde inte hålla ut längre, och dess livslåga släcktes. Loka Likes Africa hade börjat läcka.

Det har varit en fin tid, gamle vän. Jag kommer sörja dig mycket.




måndag 4 juli 2011

Paihia

Tjenamoss! Helgen som gått har varit en bra helg för min del. Den spenderades uppe i Paihia och Bay of Islands. WBC (Whangaparaoa Baptist Church) anordnade en tur upp dit för unga vuxna. "Young adult getaway". För att hänga tillsammans som församling, lära känna varandra bättre och bara ha det bra. Vilket blev riktigt lyckat. 45 personer, de flesta mellan 20 och 30 år, begav sig 3,5 timmar norrut till den fina staden.

Vi bodde på Copthorne hotel under helgen, vilket var ett förträffligt hotell. Spa och god hotellfrukost. Fredagkväll (bilen jag åkte i kom dit kring halv 10) spenderades för egen del just i spat. Sköööööönt.

Lördag var det bara att hoppa ur sängen vid halv 8 för att hinna med frukost innan den schemalagda aktiviteten vid 9-tiden. Vissa steg till och med upp för att hänga på låset till frukosten 6.30, för att kunna hinna äta så mycket som möjligt. Tokit värre. Vi åkte i alla fall iväg till ett helkul ställe, ett ställe som tog fram barnasinnet i oss alla. Tänk er Luftlandet, fast lite coolare. Lite roligare aktiviteter. Vad tusan, orkar inte förklara, jag ger er länken till hemsidan istället. http://www.actionworld.co.nz
Trapetsen var häftigast. Högt upp i luften svingade man sig i trapetsen, byggde upp mer fart genom att lyfta benen och sedan kicka tillbaka dem i rätt tillfälle. Nästa sving gjorde man likadant, men efter kicken släppte man taget, färdades genom luften, och tog tag i nästa trapets. Trodde inte jag skulle våga. Såg lite för läskigt ut. Men jag gjorde det och klarade även hoppet från trapets till trapets! Stolt! Avslutade gjorde de flesta som gjorde det med en framåtvolt ner i luftmadrassen, vilket var rätt simpelt. "Lyft-kick-rörelsen" vid fel tidpunkt, så snurrade man automatiskt.

Efter vi hade lekt runt bland alla klätterväggar, linbanor, tarzansvingar och minigolfbanor (och så vidare!) begav vi oss tillbaka mot centrum för en lunch. Hawaii-burgare för min del. Var fritt fram att göra vad man ville för resten av eftermiddagen. Jag hade bokat in mig att göra en båttur, som de hade fixat ett bra pris på. 50 istället för 90 dollar. Det var en båttur med en jetbåt, till "berömda" "hole in the rock". Återigen länkar jag till hemsidan. Blir enklare så. http://www.mackattack.co.nz/
Tog med mig kameran dit upp, men tog inte med den när vi for ut lördagmorgon. Båtturen var snabb, men absolut ingenting värt att spendera 90 dollar på. Hålet i stenen var väl fränt, liksom Cathedral Cave, men ingen wow-faktor direkt. Plus att jag sett liknande på kajakturen jag gjorde när jag var på Coromandel-halvön. Trodde först att det var det stället vi skulle till, så likt var det. Som tur var fick vi se delfiner vid två tillfällen på turen, vilket gjorde att det kändes mer värt. De kommer ju väldigt nära båten (se bilderna från val- och delfinsafarin), och nu när båten var så låg kunde jag nästan ta på dem när de simmade framför båten. :)

Lördagkväll var det gemensam middag på Jimmy Jack's Rib Shack. Vi bjöds på trerätters. Åt förmodligen de bästa ribsen (översättning?) jag någonsin ätit. Mums. Efter efterrätten pratade en heltrevlig kille vid namn Jay Lucas, som inte tillhör WBC men hade följt med oss upp för att prata lite för oss. Fick under samma kväll förmånen att lära känna honom närmre, och nästa morgon då han pratade igen (predikade, typ?) fick jag ett profetiskt ord av honom. Det var mycket intressant och spännande att höra.

Efter middagen drog vi oss tillbaka till hotellet för att tittat på rugby. I alla fall några av oss gjorde det. Blues förlorade mot Reds, vilket var dåligt. Blues är Auckland medan Reds är ett Australienskt lag, nämligen. Har ju inte direkt superkoll på rugby, så Jay försökte lära mig reglerna. Blev kanske lite visare i alla fall. Men många moment i spelet är fortfarande mysterium för mig.

Söndag morgon, efter frukost och utcheckning, hade vi som jag nämnde tidigare ett litet möte. Vi lovsjöng, och Jay pratade igen. Himla fint. Innan vi började dra oss hem igen hann vi med ett besök på Waitangi Treaty Grounds. Det är stället där man skrev på överenskommelsen mellan engelsmännen och maorierna. Stället där Nya Zeeland föddes.

Action World
Mack Attack
Waitangi Treaty Grounds
Waitangi Treaty Grounds
Som sagt, en mycket trevlig helg som spenderats med mycket trevligt folk. Lärt känna många nya människor inom kyrkan, vilket är najs. Fått slappa och ta det lugnt, bara njuta av tillvaron. Och har även fått min dos av äventyr. Jo tack, jag har det bra jag!