för att bli from och vis

...i syfte att bli from och vis.

torsdag 26 januari 2012

Roberts resa är genomförd och slutförd

Nu är jag hemkommen. Resan från Stanmore Bay till Böle (via Auckland, Melbourne, Singapore, London, Stockholm och Luleå) gick bra - inget strul med bagage eller förseningar. Det känns fantastiskt bra att vara hemma måste jag säga. Obeskrivligt kul att träffa alla igen! Att sen få återförenas med min gitarr, min säng, att äta svensk mat och svenskt fika är inte helt fel det heller. Jag stortrivs hemma i kära Böle.

Så det är slutet på den här bloggen antar jag. Eller? Webplatsens namn skulle ju fortfarande kunna fungera: "Roberts resa genom livet". Ganska poetiskt, ganska vackert. Frågan är hur mycket jag skulle skriva, det känns nämligen inte alls som att jag har så mycket att skriva om nu när jag tillbaka i Sverige. Det skulle aldrig falla mig in att starta en vanlig blogg i vanliga fall. Jag tror också att intresset att läsa denna blogg har sjunkit markant sedan jag finns inom Sveriges gränser. Att göra denna blogg från reseblogg till vardagsblogg kanske inte är det smartaste. Vi får väl se. Jag skriver väl om jag känner för det, antar jag.

I vilket fall som helst vill jag säga tack för att ni läst och kommenterat! Det har varit ett sant nöje! :)

Jag tillsammans med min nya brevkompis. Du är saknad!

söndag 22 januari 2012

Sverige - här kommer jag

Packar, ordnar, och donar. Kämpar med att håller nere vikten på reseväskan och ryggsäcken. Inte lätt. Slänger bort en hel del saker. Säger hej då till folk stup i kvarten. Försöker att ta vara på de sista timmarna med min värdfamilj. Det går sådär.

Tänker jag efter så kommer jag på att jag ändå är redo för hemfärd. Helt klart. Klockan 19:10 på tisdag anländer jag (förhoppningsvis) på Kallax. Ses vi där eller?


onsdag 18 januari 2012

Läskigt nära hemfärd

Idag kändes det på riktigt. Jag har tidigare insett att jag inte har mycket tid kvar i Nya Zeeland, men idag slog det mig verkligen. Jag är så gott som hemma nu. Det tycker jag är roligt, tråkigt, spännande, läskigt, sorgligt, och inspirerande. Men mest roligt. Jag befinner mig för tillfället i Wellington - igen. Imorgon 6 timmar bussfärd till Rotorua, sedan 3 timmar till Auckland på fredag. Måndag morgon sitter jag på planet. Jag kan inte fatta't.

Det här var ju kul. Riktigt kul! Vi tog oss an grad 5-forsar. Det ni! (Jag kollar på er, Johan och Ante.)
Nu ska jag hoppa i säng. Steg upp alldeles för tidigt i morse. Bagartidigt. Strax efter fyra. Huvvaligen.

onsdag 11 januari 2012

torsdag 5 januari 2012

Tongariro - Greymouth


Tja! Nu befinner jag mig äntligen på Nya Zeelands sydö. Gång på gång har jag fått höra hur mycket vackrare och bättre det ska vara på sydön än på nordön. Nu har jag då till slut själv fått se med egna ögon om dessa påståenden är sanna. Just nu är jag i ett ställe som heter Graymouth. Västkustens största stad, men här finns fortfarande inte jättemånga själar. Här på västkusten är folket lite knäppa, tydligen.

Och ja, nog är det vackert. Ingen tvekan om det. Igår gjorde jag en full dags segeltur i Abel Tasman National Park. Tänk paradis. Gyllene stränder och klarblått vatten. Vädret har också blivit markant mycket bättre. Idag är det andra dagen i rad med bra väder. Rekord! Hoppas det håller i sig.

Jag tänkte inte skriva jättemycket denna gången heller. Sitter i en sopsäcksutklädnad och skriver, ikväll är det fest och alla klär ut sig i sopsäckar. Så egentligen borde jag vara nere i baren och umgås med my fellow resekamrater. Men jag måste bara nämna en sak. För jag har ju för tusan gjort sky dive! Galet roligt. Kastede mig ur ett flygplan från 13000 ft. Känns lite som en dröm såhär i efterhand. Men riktigt kul var det. Köpte inga bilder då det koster en sådär 1000 spänn extra, och det tyckte jag inte det var värt.

En sista sak jag ska nämna, som jag skrev om förut, är att jag har lämnat allt folk som jag rest med på nordön bakom mig. Det är tråkigt, och den här gruppen känns inte lika rolig på något sätt. Kanske behöver jag bara lära känna folket bättre. Nu kommer i alla fall några bilder. Ganska många, men fortfarande blir det såklart väldigt begränsat.

Vi stannade för att kasta stövel där stövelkastning som ett skämt först uppfanns.
Nu har det blivit stadens grejj. Allt i hela samhället är mer eller mindre baserat på stövlar.

Nya Zeelands riksmuseum i Wellington. Gigantisk djuphavs bläckfisk!

Wellington Cable Car.


Botanic Gardens.

Botanic Gardens.

"The Beehive". (Paralamentshuset)

Hej då Wellington och nordön...

...hej sydön och...

Picton!

Segeltur. Detta är "Split Apple Rock".



Sälkoloni.

Hitta sälen! (Nr 1.)



Cool fågel utanför vårt rum på vandrarhem i Abel Tasman.


Hitta sälen! (Nr 2 - denna gång babysäl + mammasäl.)


Pancake rocks. Mycket läckert. För lat för att förklara bakgrundshistoria (Googla!).



söndag 1 januari 2012

Uppdatering från en backpacker


Hej alla glada! Nu har jag äntligen fått möjligheten att göra en uppdatering här på bloggen (det är mycket svårare att få tillfälle för det än vad jag trott). Som ni mest troligt vet är jag ute och reser runt nu. Den 27:e hoppade jag på bussen i Auckland. Företaget som jag åker med heter Stray, och de kör så kallade ”hop-on hop-off-bussar”. Bussarna tar en mellan olika destinationer, sevärdheter och aktiviteter, och busschaffören blir som en guide för alla på bussen. Beroende på vilket pass man har kan man åka till olika ställen, allt enligt deras utplanerade rutt. Kommar man sedan till ett ställe som man gillar och känner att man vill spendera lite längre tid på kan man hoppa av bussen, för att sedan hoppa på igen kanske nästa buss som passerar genom stället man är på. Det går minst tre Straybussar genom alla destinationer som de har i veckan. Jag har dock inget utrymme att hoppa av och stanna längre, eftersom att jag har ett flyg som jag måste komma tillbaka till i tid. Något som jag upptäckt inte är optimalt. På många ställen hittills skulle jag gärna stanna några extra dagar.

Jag har nu varit ute i sex dagar, och har hunnit besöka Coromandel, Raglan, Waitomo, Maketu, Rotorua, Taupo, Whakahoro (Blue Duck Station), och nu Tongariro National Park. Det jag kan säga om resandet so far är att vädret har varit skit. De två första dagarna var okej, men sedan dess har det regnat. Och det blir verkligen till ett frustrationsmoment, då i princip alla planer står och faller med vädret. Aktivitet på aktivitet har blivit inställd på grund av regnet. Tråkigt, minst sagt. För mig är det ändå rätt lugnt, för jag har fortfarande möjlighet att göra det jag vill göra senare på resan. Men många här åker bara till Wellington och har inget utrymme för att stanna kvar på samma ställe längre än planerat då de har flyg att komma fram i tid till. Så det har varit en hel del besvikelse.

Trots dåligt väder så har jag ändå kul. Har haft turen att få lära känna trevligt folk, och sällskapet gör som vi alla vet väldigt mycket. Jag behöver inte göra mycket. Jag hoppar bara på bussen och ser vart dagen tar mig. Får alternativen för dagen utlagda framför mig, och sen är det bara att välja. Surf i Raglan var superskoj. Att lära sig haka:n var också en höjdpunkt. Sen fick jag äntligen prova på Zorbing, vilket är att åka ner på en kulle innuti en gigantisk uppblåst plastboll med vatten i. Nyårsafton spenderade vi på ”the most remote part of the north island”. Mitt ute i ingenstans, på en farm - Blue Duck Station. Det var faktiskt riktigt kul. En lyckad afton, även om det aldrig kan nå upp i nivå med en nyårsafton med boysen. Vår busschaufför tyckte att vi skulle klä ut oss, jag och John gick som julklappar.

Det finns självklart otroligt mycket att säga om dessa gångna sex dagar, men det skulle bara bli för mycket om jag skulle berätta mer detaljerat om vad som händer. Därför avrundar jag nu och låter några bilder få tala istället.

Hahei Beach. Här har jag varit förut ju.

Vid Cathedral Cove.

L&P? Nä, tacka vet jag julmust! (Ja, det är det jag har i handen!)

Finns det grottor ska man klättra in i dom. Så är det bara.
I Waitomo.


Här gör vi maoriernas "krigsdans", haka, som vi just fått lära oss, för tjejerna.
Jag kände mig sannerligen som en krigare. 

Och här visar damerna upp vad de fått lära sig. Bollarna som de svingar
kallas "poi" och användes för att styrka handleder för att kunna hantera
vapen bättre.


Zorbing - Rotorua. Jag gjorde dock inte denna raka bana,
utan körde på zick-zack-banan.


Världens största "mud pool" - Rotorua.

Beautiful Huka Falls, Taupo.


Nostalgiskt tidsfördriv på bussen. "Who is it?"

Vi gjorde en promenad i regnet ute på Blue Duck Station på två timmar. 

De tappra som inte gav upp kom slutligen fram till en skrattframkallande,
studsig bro. Det utlovade vattenfallet var dock inte värt mödan.

Nyårsafton. Erkänn att vi rockade utklädnaden. 



Imorgon väntar Wellington, huvudstaden. Där måste jag ta farväl av alla som kvarstår av den ursprungliga truppen. Tror det är bara jag som ska åka över med denna buss till sydön nämligen. Så det blir lite som att börja om på nytt. Måste hitta nya vänner, nytt folk att lära känna. Känns lite smått jobbigt om jag ska vara ärlig. Just när jag fått bra kontakt med de jag reser med så måste jag ta farväl. Typiskt. 

Hoppas alla har haft ett bra nyår. Vi höres!