Ost

Jag har fint Skype-sällskap idag!

Surfin' tha waves, man

Vilken härligt helg det har varit. Som rubriken hintade om så har jag äntligen fått prova på att surfa. Och det var ju hur kul som helst!


Lördag morgon bar det iväg till Muriwai Beach, som ligger på västkusten inte långt utanför Auckland. Surflektion inbokad klockan 10.30 för mig, Amanda, Christin, Kira och Lisa. Nybörjarlektion med teori, landträning och slutligen en timma i vattnet. Begåvning som jag är stod jag upp på första försöket. Vi surfade (läs ramlade) på och instruktörerna gav oss tips och välbehövlig hjälp. Det är inte helt lätt det här med att surfa alltså. Efter en timme hade inte helt ologiskt den där timman passerat. Desto mindre logiskt är dock att den där timman kändes som fem minuter. Vi alla tyckte att det var fantastiskt roligt och vi alla hade fått mersmak. Så när Kira kläckte frågan om när vi skulle göra om det sa jag lite halvt oseriöst: "Imorgon?".
Ja varför inte?

Så idag var vi dit igen, samma gäng. Tyskarna gjorde om samma lektion igen medan vi svenskar bara hyrde surfbräda + våtdräkt. Man får surfa mer för mindre pengar så. Minuset är såklart att man inte har några instruktörer som tar hand om en. Det var riktigt roligt idag också, om än lite svårare på grund av att vi surfande när det var lågvatten. Högvatten är tydligen optimalt. Plus att vi fick svårare brädor att surfa på den här gången. Skylla ifrån sig is the shit. Men ja, hade jag en bräda och tillgång till surfvatten skulle jag vara ute i vågorna varje dag. Det är otroligt roligt.

I helgen har jag även fått träffa Linn en sväng. Har inte sett henne på tre månader då hon har varit ute och rest, och nu imorgon far hon hem till Sverige. Var en rolig överraskning då hon ringde mig i morse, hade ingen aning om att hon var tillbaka i Auckland. Hade ingen aning om att jag skulle få träffa henne igen. Så jag har hunnit med att hänga med henne, Angelica och Line i Albany ett tag idag också. I övrigt så har helgen innehållit BBQ, upptäckt av Murphys law, Bob It-lek, "Just Like Heaven", "wicked", och sist men inte mist adventsfika med tänt ljus, saffranskorpor, hemmagjorda snickers (!), och skumtomtar. Tack Amanda! Visste inte ens att det var första advent förens hon nämnde det. Men det var det visst.

Glad första advent hörrni!

Klagovisan

Jag personligen är av den åsikten att det inte är speciellt nödvändigt att klaga. Det finns alltid saker att klaga på, men samtidigt finns det så mycket att vara glad och tacksam för. Väger man då klagandet mot glädjen, känns det som att det faller sig rätt självklart att det är roligare att hålla på med det andra än det första. Det är trevligare för alla om man är glad och nöjd. Alltså - sluta klaga och var nöjd. Är inte det enkel slutsats att komma fram till?

Tyvärr faller det sig som så att jag själv är en person som finner det nödvändigt att få klaga ibland. Jag måste få ur mig det. Folk måste veta alla plågor jag dras med i vardagen, så att folk kan få tycka synd om mig!
Så mina damer och herrar, här kommer den: klagovisan.

Jag känner att jag har fått nog. Det får liksom räcka nu. Jag är less på detta lidande. Det måste få ett slut.

Jag har löss i sängen.

Jag har löss i sängen, och haft det under hela tiden jag varit här. Det är i alla fall vad jag tror att det är. Varje natt blir jag biten, vaknar upp, och kliar mig själv blodig. Det hela är dock ett mysterium, för jag blir bara biten runt fotlederna. Väldigt mystiskt.

Nya lakan, dammsugad säng. Men det har inte hjälpt. Dessa myggbettsliknande utslag ploppar fortfarande upp gång på gång runt fotlederna. Något har tagit sig en bit upp på benet, men that's it. Usch, 10 månader (shit, jag har nästan vart här i 10 månader!) med lössbett är inget jag vill rekommendera.

Sådär, nu har jag fått klaga. Go ahead - tyck synd om mig.

BEVIS!

Ladies Mile x7

Intervallöpning är något så sjukt givande. Jag har upptäckt det nu. I några veckors tid har jag regelbundet varit ute och sprungit, mellan 6 och 9 km. Jogg i lämplig takt. Det som började frustrera mig efter ett tag var att jag inte alls tycktes göra några märkvärdiga framsteg när det gäller konditionen. En viss skillnad i tempot blev det, men det låg ungefär hela tiden på samma nivå.

Den senaste veckan har jag därför kört med en annan taktik. Jag joggar i ca 10-15 min för att sedan köra långa intervaller, 250 meter uppför backe. Sen snabb jogg tillbaka. Och snacka om vilken skillnad det blir! Från gång till gång har jag kunnat tydligt märka hur mycket mer jag orkar. Riktigt kul att få feedback på det sättet, det är ju det man är ute efter. :)

Det har varit en jättefin dag idag. Så pass fin att barndomen kom att göra sig påmind igen. Soleksem. Det är klurigt att veta hur mycket man kan vistas i solen och hur mycket man måste smörja in sig med solskyddsmedel. Jag menar det är ju egentligen bara "vår" nu. Jag kommer gå in i sommaren med en skräckblandad förtjusning. Har en känsla av att det kommer bli för stekigt. Vi får la se.

Krakelspektakel

Om 22 dagar ska jag få se på tigrar. Jag surfar rätt mycket nu också. Så ni vet. På internet och sådär. Leker runt. Maten jag just åt, den var röd. Men smakade mer grönt. Det kändes fantastiskt meningsfullt. Tur att vi har en fri vilja.

Nä, det här blev ju lite tokigt. Vad jag ville säga var att jag just skajpat med Magda. Då kan det bli lite tokigt ibland. Men det var verkligen jätteroligt. Tokigt roligt, om man nu vill uttrycka det så. Jag saknar er alla där hemma.

Dobidoo ut.

Konstig högtid

Idag firar man en konstig högtid här i Nya Zeeland. Mycket märklig måste jag säga. Och smått meningslöst också för den delen. Den femte november varje år firar man att en viss man dött. Hur tokigt är inte det? På 1600-talet avrättades en man, och det har man inrättat en speciell dag för, så att man varje år kan fira att han dog.

Typ.

Guy Fawkes vet ni kanske vem det är. Den där snubben som försökte spränga upp parlamentshuset i London och så när lyckades. Han ville att landet skulle styras av en katolik, inte av den protestantiska Jakob. Och ska man ändå ta livet av något, tyckte Fawkes, då ska man göra det med stil. Spränga upp Westminster Palace ihållande kungen och hans familj med 36 tunnor krut var planen. Krutet var laddat och klart, men konspirationen blev avslöjad och Fawkes blev gripen.

Så gubben Fawkes har ni säkert hört talas om. Speciellt om ni sett mästerliga filmen "V för Vendetta". Men visste ni att de firar "Guy Fawkes Night" den femte november varje år i Storbritannien? Visste ni att man även firar det i Nya Zeeland? Det visste inte jag. Men nu vet jag det. Nu har jag firat det.

Så hur firar man Guy Fawkes Night? Man skjuter fyrverkerier. Kort och gott. Man äter inte någon speciell mat, man dansar ingen konstig dans. Man skjuter fyrverkerier. Och kanske har någon brasa. Lite som valborgsmässoafton alltså.

Okej, nu kanske man inte direkt firar Guy Fawkes Night för att han dog. Det är nog snarare så att man firar att han misslyckades att spränga upp parlamenshuset. But still, fortfarande en konstig högtid. I alla fall för en svensk.

Foto©: Tess McCormack

Foto©: Parekura 

Det har utspelat sig en fantastisk ljusshow utöver Whangaparaoa ikväll. Fyrverkerier överallt. I skrivandes stund hör jag fortfarande smällar med jämna mellanrum. Självklart hade även vi lite raketer och bomber att smälla av. Barnen var helt lyriska. Väldigt mysig kväll.

Nu ska jag nog kika på V för Vendetta, högtiden till ära. Har ni inte sett den - gör det! Kvalitetsfilm rakt igenom.

Uppväkt av Incubus

Kan inte riktigt lokalisera vart musiken kommer ifrån. Kanske från garaget, eller uppifrån. Eller så är det byggarbetarna hos grannen som dunkar. Borde stiga upp och ta reda på det.

Har för övrigt börjat bli flintskallig. Löser hår som aldrig förr. Visste att det här dagen skulle komma, men hoppades att få vänta några fler år. Det är läskigt.