Den stora sorgen

Hehe. Kände för att vara lite dramatisk. Titeln alltså. Erkänn att jag fick er. Erkänn att ni fick en stor klump i magen när ni läste titeln. Men var inte oroliga, det är inte så illa som det låter. Lite hemskt är det dock. Det titeln syftar på är alla hemfärder som sker just nu dessa veckor. Det är nämligen så att så gott som alla som jag lärt känna bra och fäst mig vid under de drygt 4 fyra månaderna jag haft här, droppar av en efter en nu i juni och juli. Alla som jag har fått äran att få lära känna åker hem helt enkelt. Vilket faktiskt är rätt sorgligt. Eller ganska mycket. Jag vet inte ens om jag någonsin kommer träffa dem igen.

Det började förra helgen. Då var det Fridie och Maria som tog avsked. Mycket tråkigt. Nu till helgen är det Yvonnes tur att ha avskedsfest. Och hon är ju ändå den som jag spenderat mest tid med här nere sedan jag kom hit, eftersom hon bott närmast mig av alla Au Pairer (även efter deras flytt, då hon flyttade från gångavstånd, till ca 6 km bort). Det är inte den här ytliga relationen längre, utan jag har verkligen lärt känna henne. Och det kommer blir jobbigt att säga hej då.

Senare, i början av juli, far också Anna hem. Bajs på det. Tur att jag har Linn och Isabell kvar. Men nu "måste" jag ju liksom börja lära känna nytt folk igen. Suck. ;)

Annars då? Förutom avskedsfesten förra helgen gjorde jag matchdebut med fotbollen. Kul, men samtidigt en besvikelse. Fick inte mycket speltid alls: 10 minuter i slutet. Och sånna matcher känns det som att det är lika bra att stanna hemma. Men men. Fotbollen är roligt. Jag trivs i laget, det är härliga killar. Det är också som jag konstaterat tidigare, helt rätt nivå för mig. Jag kämpar för att få någon match i förstalaget (istället för reservlaget), det vore trevligt. Det är hård konkurrens, men jag tror absolut att det är möjligt för mig, jag måste bara vara på alerten på träningarna och visa framfötterna. Tel, coachen, säger också det: att jag har potentialen och kunskapen för en plats i förstalaget, bara de får spela in mig på en position och jag får komma in mer i laget. Dock sa han också att han kanske är mer angelägen att plocka upp någon av de andra yngre killarna som han vet kommer stanna i Nya Zeeland och har en framtid i klubben. Vilket man förstår. Vi får väl helt enkelt se.

Pluggat har jag också börjat göra. Fungerar bra, inga konstigheter såhär långt. :)

Det var väl det jag tänkte skriva. Imorgon ska familjen fira mig i efterskott för min 20-årsdag. Extra god mat, tårta, och en "överraskning" väntar. Spännande!

//Robert

Första träffen - japp!