Vattenfall och en safari

Hej hopp!

Barnen har nu påsklov, vilket innebär annorlunda arbetstider och arbetsuppgifter för mig. Börja 11 på morgonen och sluter 5, min uppgift är egentligen bara att leka med barnen. Igår var vi och bowlade. Idag ska vi fara iväg och bada på ett badhus. Så det är chill.

www.grabone.co.nz är en mycket bra hemsida att registrera sig på om man bor i Nya Zeeland. Där har de nya erbjudanden på olika varor/tjänster varje dag i olika regioner runt om i Nya Zeeland. Erbjudandena kan röra många olika kategorier. Det kan vara extra bra pris på boende någonstans, rabatt på en speciell restaurang eller extrapris på någon aktivitet. Egentligen allt som man kan köpa på för pengar. De erbjuder mellan 50 och 90 procent rabatt. Det är en mycket bra sida när det gäller att komma med förslag på vad man kan göra på helgerna. För ett tag sedan uppmärksammade då Anna mig om att det var en deal på något så coolt som "canyoning". Jag hade ärligt ingen aning om vad det var då jag först hade det, men efter lite research kunde jag konstatera att det helt klart var något som jag skulle vilja göra. Så lördagen som gick var då jag, Anna och Nikki och gjorde detta, canyoning. Väster om Auckland finns Waitakare Rainforest med dess Blue Canyon. Blue Canyon består av 18 vattenfall, och canyoning går ut på att på olika sätt ta sig ner dessa vattenfall. Abseiling (att fira sig ner med ett rep), hopp och rutschkanor. Detta var grymt kul! Bilderna från spektaklet finner ni HÄR.

Jag drabbades dock av det kända "sista-gången-syndromet". Ni vet, sista åket i backen så händer det alltid något. Man skadar sig, kör vilse i skogen (Hanna - Jörn), eller något liknande. Nu var det sista hoppet som saken gällde. Var lite för grund där jag landade (guiden glömde att informera mig om vart det djupa var, typ), så jag landade på en sten, och såklart var det mitt redan skadade knä som fick ta smällen. Var ju ingen megagrejj, men fortfarande lite onödigt. Äventyret var ändå värt alla små skador som uppkom under dagen! Visste ni förresten att det finns rakbladsvassa växter här på Jorden? Det har jag i alla fall lärt mig nu.

Söndagen for jag och Friedi ut på val- och delfinsafari. Utan lycka dock. Explore NZ säger att det är 90 % chans att se delfin på deras safari och 75 % chans att se val. Men vi såg ingenting. Förutom ett par små pingviner. Men det var ändå en härlig tripp, trots besvikelsen. Och alla som inte får se delfin/val på deras safari får en voucher så de kan göra turen igen gratis. Man kan alltså återkomma så många gånger det krävs tills man ser något. Vilket såklart är bra, och något vi ska göra.

Vi fick inte se mycket till djur, men regnbågen, den fick vi se!

Och månen!

Imorgon åker jag iväg till lägret som jag skrivit om tidigare. Mycket spännande. De har tydligen olika teman varje år, årets tema är "Superheroes". Fantastiskt! Har därför införskaffat mig en Spindelmannen-maks i högsta kvalitet. Vad annars?

"Spiderman ska man ha, annars får det va'."

Kollar regelbundet i postlådan efter brev från Erik och farmor (eller varför inte en burk blåbärssylt?), och igår fick jag brev. Dock inte från någon jag känner, utan från Waitemata, District Health Board. Inget uppmuntrande brev direkt. Det var en räkning på $507. Så mycket kostade läkarbesöket jag gjorde för ett tag sen! Helt sjukt ju! 2500 spänn! För i princip INGENTING! För att sitta och vänta i två timmar för att sedan få en felaktig bedömning om vad som hänt med mig. Inte kul.

Nä, här kan jag inte sitta längre. Jag har ju officiellt börjat jobba. Oj, har till och med jobbat i en timme. Hoppsan.