5 tyskar, en fransk, och en Bellman.

For in till centrum igår kväll, för första gången. Auckland city alltså. Nu har jag inte spenderat jättelång tid där, och inte utforskat mycket av staden alls, men den kändes inte sådär jätteutstickande. En storstad med affärer, gator, trafik, och några höghus (i och för sig häftigt, lite kontrast mot Piteå, eller Böle om man nu så vill). Och så Sky Tower då förstås. Dit vill jag upp någon gång.

Auckland sett från motorvägen.

Många båtar!
Som ni ser så är Sky Tower så stort att det inte ens får plats i bild. Ja, så stort är det!

Rugby är typ nationalsport här. Väldigt populärt. Och nu i september har de fått äran att hålla världsmästerskapen
i rugby. Något som såklart uppmärksammas enormt. Tydligen vann Nya Zeeland det första världsmästerskapet som
hölls, vilket spelades i just NZ. Men sedan har de inte vunnit någon gång, så nu är det liksom upplagt för seger nr2!
Nedräkningen till mästerskapet här ovan, om ni missade det.

Hur som helst, så träffade jag ett antal andra Au Pairer väl inne i staden. Kul att få träffa få träffa folk i samma ålder! De flesta Au Pairer här nere är från Tyskland, vilket inte förvånar mig. Dom är ju överallt!! Spelar ingen roll till vilket hörn i världen man far, det kommer alltid finnas många tyskar omkring en! Så ja, det var 5 tyskar och en fransk. Å så jag då. Från Böle. Det som suger är att vi manliga Au Pairer är utnummrerade med typ 99 %. Tror det finns en eller två andra killar i Aucklandområdet. Synd, men kanske inte så oväntat.

Det som hände i schtaan var i alla fall att vi åt för att sedan gå på en klubb. Klubben var väl ingen hit direkt, enligt mig. Öronbedövande musik, så det var så gott som lönlöst att försöka prata. Speciellt då man ska prata på engelska. Vi gjorde ett antal försök, vissa gånger gick det, andra gånger fattade man inte alls vad den andra försökte få fram för meddelande. Så det enda man kunde göra var i princip att dansa. Vilket kan vara roligt ett tag, men inte en hel kväll. Har sjuuk träningsverk i vaderna idag. Hade det redan innan gårdagens äventyr, men jag tror inte att movsen på dansgolvet gjorde saken bättre. Kan inte gå ordentligt!

"Va sa du, sa du?"

Det ständigt återkommande Sky City (man ser det ifrån i princip
hela Aucklandområdet), nattetid.

Fick skjuts hem av Yvonne som lustigt nog bor bara gångavstånd från mig. Najs! :) Kommer förhoppningsvis göra dagarna här mindre ensamma.

Byte av ämne nu. Jag har det rätt bra med Gud nu. Det känns att han är med mig, och jag vill tacka alla som bett/ber för mig därhemma! Fortsätt med det! Kommer aldrig klara det här på egen hand (såklart). Läser boken "Kristen på goda grunder", och den är jättebra! Den är precis vad jag behöver (och behövt länge), blir så glad varje gång jag läser den. Eller behövt och behövt - jag har längtat efter en säkrare tro, och det är precis vad den ger mig. Kommit kanske halvvägs genom boken nu. Tack Andreas för tipset (tror det var han som först berättade om den), om du nu läser det här. Annars kan väl du Lina hälsa det? Alla, verkligen alla, borde läsa den! Läser du den här bloggen nu, så ger jag dig inget annat val än att läsa den. Så det så!
Det finns en Baptistkyrka inte långt från där jag bor, kanske 2 km bort, en rätt stor sådan (tror jag). Har tänkt snirkla mig in på någon av deras aktiviteter, fast vet inte vad. Det verkar som att de inte har några regelrätta söndagsmöten... Har satt Sharron på att undersöka saken. Vad tror ni där hemma, skulle det funka? Vad har ni att säga om baptister?

Slutligen vill jag bara säga att det är upp och ner i humöret. Ibland känns det som att det kommer gå bra det här, jag kommer kunna stanna här ett år och trivas bra. Ibland känner jag mig ensam i avsaknaden av någon nära att prata med. Känns som att det skulle vara bra att ha någon kompis att luta sig mot, som man känner att man kan vara sig själv med osv. Tror ni fattar vad jag menar... Dock har det ju bara gått en vecka, så jag är ju medveten om det inte är rimligt att jag ska ha skaffat värsta kontaktnätet ännu. Inte för att jag kommer göra det senare heller, men.

Usch vad mycket "jag" det blir! Jag hit och jag dit. Så självinriktat! Kanske för att det är en blogg om mig och mitt liv, i och för sig, men jag blir lite halvskeptiskt till mig själv när det som i det här inlägget blir för mycket. Ni får säga till om ni tycker att jag är för egoistisk. ;)

Ah, vad mycket det blev! Godnatt på er nu! :) Ta hand om varandra hemma i Sverige.

//Beachen