Det här med barn och Bibeln

Det finns en bok som heter Bibeln, och i den står det många bra saker. Bland annat riktlinjer om hur vi ska behandla andra människor i olika situationer. Något Bibeln inte tar upp, är det här med barnuppfostran. I alla fall så vitt jag vet. Gäller de riktlinjerna som finns även för bemötandet av barn? Det känns inte så, för jag får inte ihop det. Det här var något jag funderade en hel del kring i början av min tid här.

Visst, det finns vissa saker som säger sig självklart. Jag bör visa kärlek, handla av kärlek och uppmuntra kärlek. Men sen då? Det kan ju faktiskt betyda ganska mycket det där. Idag kom jag över det här när jag läste 2 Korinthierbrevet:

PRINCIPER FÖR TILLRÄTTAVISNING OCH FÖRMANING


Attityd                                                            Referens


Var bestämd                                                    7:9; 10:2                                  
Betona allt positivt                                            7:4
Var noggrann och ärlig                                      7:14; 8:21
Var noga med fakta                                          11:22-27
Följ upp efteråt                                                 7:13; 12:14
Var vänlig efter att ha varit bestämd                   7:15; 13:11-13
Låt dina ord spegla Jesu budskap                      10:3;  10:12-13; 12:19
och inte dina egna idéer
Bestraffa bara om inget annat hjälper                  13:2

Jag läser "Handbok för livet" vilket är NT + noter, inledningar, kartor, personporträtt, förklaringar och dessa faktarutor eller vad man nu ska kalla dem.

Skrattade till när jag läste det där sista. "Bestraffa bara om inget annat hjälper". Det är inte riktigt så det går till i det här huset. Bestraffning behövs för att ett budskap ska nå fram. Det är liksom så det funkar. Vill inte säga för mycket, men det är inte direkt så att jag följer principen ovan. Även fast jag försöker var ärlig, och bestämd men vänlig i mina tillrättavisningar.

Det är klurigt det här. Jag har kommit fram till att jag aldrig kommer kunna följa Bibelns ord helt i min gemenskap med barnen här. Det finns uppmanade sätt att handla på som barnen bara skulle ta på fel sätt, och leda dem i fel riktning. Vill man att de ska lyssna på en krävs auktoritet, vilket kanske innebär en hårdare ton då och då. Det är det som krävs för att nå fram. För att snabbare få pojkarnas respekt (och därmed chans på inflytande) borde jag ha varit en som svär, spottar och slåss.

Nu är jag ingen sån, och kan nog ändå säga utan att ljuga allt för mycket att de börjat se upp till mig en del tillslut. Svårt att få några tydliga ledtrådar från deras sida då det inte är verbalt de uttrycker sin uppmuntran, utan genom sparkar. Men det är känslan jag får.

Så det är inte så att jag ifrågasätter Bibelns påvisade tillvägagångssätt. Men den innehåller helt enkelt inga klockrena riktlinjer när det gäller att handskas med barn.

Vad tänker ni?