Matbloggen

Jag antar att det finns många saker som jag inte har berättat om Nya Zeeland. Saker som jag upplever och ser, men som jag inte tänker vidare mycket på. Till exempel hur det finns väldigt många små naturreservat lite här och var. Hur dåliga de är på att köra bil här, och hur man kan roa sig med att spana in de väldigt många speciella registreringsskyltarna som finns. Hur rugbyn verkligen är en religion här - med All Blacks/Nya Zeeland-flaggor fladdrande på var och varannan bil och hängandes från var och vartannat hus, och med en speciell bilaga i varje dagstidning som heter "Rugby Herald". Det finns alltså vanliga nyhetsavdelningen, ekonomi, och så rugbyavdelningen. Efter det kommer några sidor om sport i allmänt, men där klämmer de också in lite rugby.

Vidare har jag inte heller berättat hur trevligt folk det finns här, hurvida musikutbudet är något att hänga i julgranen , eller hur maten smakar. Så nu tänkte jag ta och ta tag i den där sista punkten. Helt enkelt skriva en matblogg.

Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. När man säger nya zeeländsk mat, så finns det ingen speciell maträtt man tänker på. Jag vet inte om något som ska vara en nya zeeländsk specialitet. Visst hade/har maorierna många konstiga saker för sig. De äter till exempel upp allt på fisken. Huvudet, ögonen, skinnet - rubbet. De sänkte ner majskolvar i vattnet väldigt länge, tills att de hade halvt hade börjat ruttna, då tog de upp dem och åt dom. Skriver i dåtid för jag kan inte tänka mig att de fortfarande håller på med sånna konstigheter.

Sen har Nya Zeeland blivit influerade av alla möjliga kök. Britterna var såklart först, och det är väl därför fish 'n chips räknas som ganska typiskt nya zeeländskt. Kan jag tänka. Men nu kan man såklart här i Auckland äta mat från så gott som varenda kök i världen här, som i vilken storstad som helst. Thai, italienskt, amerikanskt, kinesiskt, japanskt, och så vidare. Det som har hänt när det gäller restauranger är att kineserna har tagit över alla take away-ställen. Det är som i Sverige där alla turkar äger pizzeriorna. I Auckland är ju typ hälften kineser, så det är kanske inte så konstigt.

I hemmen så skiljer det inte så himla mycket från svenska hushåll. Visst är det saker som finns i Sverige som inte finns här och vice versa, men det stora hela är det inte så mycket skillnad. Vi äter potatis, pasta, ris, korv, stekar, kyckling och köttfärs. Hos oss går vi runt ganska mycket på samma rätter. Samma varor köps varje gång, sen är det tillbehören som ändras. Vilket jag störde mig på ganska mycket från början, ville gärna ha mer variation. Men nu tycker jag det går bra, det är ju gott det vi äter.

Under sommaren åker grillen fram väldigt mycket. Folk bjuds in, de tar med sitt eget kött, you "get the barbie going". Där har ni receptet på en lyckat afton. Väldigt nya zeeländskt.

Sen finns det såklart några saker som nya zeeländarna saknar när de far ut och reser. Likt svenskar med knäckebröd, lingonsylt, och Polly. Riktigt nya zeeländska produkter alltså. Först har har vi Bovril. Det är ett köttextrakt som de främst har på bröd, oftast rostat. Är väldigt salt och smakar.. Fruktansvärt dåligt. Jag har försökt många gånger men aldrig lyckats uppskatta det. Det finns även Marmite och Vegemite, som smakar likadant (i alla fall för mig), men är gjort på jästextrakt. Tror det är så det ligger till.

Weet-Bix är en kär frukostflinga som man finner i så gott som varje hem. Finns det i Sverige förresten? 

Något som jag saknar är riktigt bröd. Här finns det i princip bara vitt bröd. Det är inte okej. Det är inte heller okej att jag är hungrig nu och att det kommer sluta med att jag äter det där vita bröder i alla fall.

Har egentligen inget mer att säga nu. Finns mycket att säga om maten (till exempel hur mjölken förvaras i 2-liters-plastflaskor och inte alls smakar lika bra som svensk mjölk, hur smör förvaras i skafferi, och hur yoghurt i kombination med flingor är något högst okänt i det här landet), men det här är i stora drag vad jag har att säga. Annars kan ni ju alltid fråga. För det finns ju garanterat uppenbara saker jag missat att skriva om.