Uppdatering från en backpacker

Hej alla glada! Nu har jag äntligen fått möjligheten att göra en uppdatering här på bloggen (det är mycket svårare att få tillfälle för det än vad jag trott). Som ni mest troligt vet är jag ute och reser runt nu. Den 27:e hoppade jag på bussen i Auckland. Företaget som jag åker med heter Stray, och de kör så kallade ”hop-on hop-off-bussar”. Bussarna tar en mellan olika destinationer, sevärdheter och aktiviteter, och busschaffören blir som en guide för alla på bussen. Beroende på vilket pass man har kan man åka till olika ställen, allt enligt deras utplanerade rutt. Kommar man sedan till ett ställe som man gillar och känner att man vill spendera lite längre tid på kan man hoppa av bussen, för att sedan hoppa på igen kanske nästa buss som passerar genom stället man är på. Det går minst tre Straybussar genom alla destinationer som de har i veckan. Jag har dock inget utrymme att hoppa av och stanna längre, eftersom att jag har ett flyg som jag måste komma tillbaka till i tid. Något som jag upptäckt inte är optimalt. På många ställen hittills skulle jag gärna stanna några extra dagar.

Jag har nu varit ute i sex dagar, och har hunnit besöka Coromandel, Raglan, Waitomo, Maketu, Rotorua, Taupo, Whakahoro (Blue Duck Station), och nu Tongariro National Park. Det jag kan säga om resandet so far är att vädret har varit skit. De två första dagarna var okej, men sedan dess har det regnat. Och det blir verkligen till ett frustrationsmoment, då i princip alla planer står och faller med vädret. Aktivitet på aktivitet har blivit inställd på grund av regnet. Tråkigt, minst sagt. För mig är det ändå rätt lugnt, för jag har fortfarande möjlighet att göra det jag vill göra senare på resan. Men många här åker bara till Wellington och har inget utrymme för att stanna kvar på samma ställe längre än planerat då de har flyg att komma fram i tid till. Så det har varit en hel del besvikelse.

Trots dåligt väder så har jag ändå kul. Har haft turen att få lära känna trevligt folk, och sällskapet gör som vi alla vet väldigt mycket. Jag behöver inte göra mycket. Jag hoppar bara på bussen och ser vart dagen tar mig. Får alternativen för dagen utlagda framför mig, och sen är det bara att välja. Surf i Raglan var superskoj. Att lära sig haka:n var också en höjdpunkt. Sen fick jag äntligen prova på Zorbing, vilket är att åka ner på en kulle innuti en gigantisk uppblåst plastboll med vatten i. Nyårsafton spenderade vi på ”the most remote part of the north island”. Mitt ute i ingenstans, på en farm - Blue Duck Station. Det var faktiskt riktigt kul. En lyckad afton, även om det aldrig kan nå upp i nivå med en nyårsafton med boysen. Vår busschaufför tyckte att vi skulle klä ut oss, jag och John gick som julklappar.

Det finns självklart otroligt mycket att säga om dessa gångna sex dagar, men det skulle bara bli för mycket om jag skulle berätta mer detaljerat om vad som händer. Därför avrundar jag nu och låter några bilder få tala istället.

Hahei Beach. Här har jag varit förut ju.

Vid Cathedral Cove.

L&P? Nä, tacka vet jag julmust! (Ja, det är det jag har i handen!)

Finns det grottor ska man klättra in i dom. Så är det bara.
I Waitomo.

Här gör vi maoriernas "krigsdans", haka, som vi just fått lära oss, för tjejerna.
Jag kände mig sannerligen som en krigare. 

Och här visar damerna upp vad de fått lära sig. Bollarna som de svingar
kallas "poi" och användes för att styrka handleder för att kunna hantera
vapen bättre.

Zorbing - Rotorua. Jag gjorde dock inte denna raka bana,
utan körde på zick-zack-banan.

Världens största "mud pool" - Rotorua.

Beautiful Huka Falls, Taupo.

Nostalgiskt tidsfördriv på bussen. "Who is it?"

Vi gjorde en promenad i regnet ute på Blue Duck Station på två timmar. 

De tappra som inte gav upp kom slutligen fram till en skrattframkallande,
studsig bro. Det utlovade vattenfallet var dock inte värt mödan.

Nyårsafton. Erkänn att vi rockade utklädnaden. 

Imorgon väntar Wellington, huvudstaden. Där måste jag ta farväl av alla som kvarstår av den ursprungliga truppen. Tror det är bara jag som ska åka över med denna buss till sydön nämligen. Så det blir lite som att börja om på nytt. Måste hitta nya vänner, nytt folk att lära känna. Känns lite smått jobbigt om jag ska vara ärlig. Just när jag fått bra kontakt med de jag reser med så måste jag ta farväl. Typiskt. 

Hoppas alla har haft ett bra nyår. Vi höres!