Pepparkaksbak

Idag har vi bakat pepparkakor, Tess och jag. Mest jag kanske. För en förstagångs-pepparkaksbakare (puh!) är det inte lätt att få till de där figurerna utan att de går sönder. Vilket alla pepparkaksbakare där ute kan intyga om. Speciellt om man inte har några fasta figurer att stansa med utan måste använda kniv och dessutom försöker sig på fjärilar, regnbågar, julgranar och fiskar. Nä, man ska hålla sig till hjärtan. Enkla att göra, vackra, trevliga att äta, och som om det inte vore nog förmedlar de ju ett fint budskap.

Tyckte min stora fisk blev ganska cool.
'Ashly' döpte jag henne till, nu i skrivandets stund.

En klassisk Lada, helt enkelt.

Eh jå. Ganska mycket deg kvar. Tar en himla massa tid!
Men det är ju bra. Mer av det roliga, eller hur!? 

Den brända julgranen befinner sig numera i min mage. Gott blev det!

Jo, gott blev det minsann. Om än inte i klass med mammas, såklart. Men det hade jag ju inte förväntat mig heller. Är faktiskt riktigt nöjd att jag lyckats så bra som jag gjorde. Det blev lite kris och panik när degen frös fast i kanterna (ville snabba på avsvalningen så jag skickade in bunken i frysen, men glömde bort tiden), men det ordande sig fint till slut.

Tack Magda för pepparkakskryddorna!