Slutet är nära

Det är så konstigt. Jag har i princip bara en vecka kvar här nu. Sen far jag bort ett tag, kommer tillbaka bara för att säga hej då till alla och packa om väskan, och sen bär det av hem till Sverige igen. Det är en konstig känsla jag bär på. Nu är allt över, typ. Jag jobbar bara en dag till, egentligen. Onsdag. Och lite tisdag kväll.

Så nu organiserar jag, stökar ihop och gör mig redo för resandet. Går igenom hyllorna där jag slängt in brev jag fått, foldrar som jag snappat åt mig, teckningar som barnen ritat åt mig. Minnen. Jag packar in mina minnen i en plastkasse, och tar med dem hem. Andra mer betydelselösa saker slänger jag. Vill ju undvika det här med övervikt när jag ska hoppa på planet.

Många minnen har samlats på hög i min garderob. Mest bra, men också
några mindre trevliga. 

Nu ska jag nog ta och fara och köpa julklappar. Själv fick jag en julklapp idag på posten. Från en tysk jultomte. Så himla spännande!