Det våras för hösten

Heheh. Jag är så rolig. Nä men allvarligt, det där var bland det första som kom upp i huvudet när jag skulle tänka ut en rubrik för detta inlägg. Ni kan förresten tacka Erik Brännström för det här inlägget, för utan hans uppmuntrande ord hade det knappast blivit av. Jag känner mig nämligen inte supertaggad att blogga för tillfället, men jag antar att det kan vara bra att göra det ändå. Både för min och er skull. Så det som händer nu, är att det så sakta blir vinter. Men moder natur verkar inte vilja släppa taget om sommaren. För fast än de molniga och regniga dagarna blir fler och fler/vecka, så dyker det fortfarande upp av vad vi i svenska mått skulle kalla sommardagar. Värme på kring 20 grader, och skinande sol. Så det är najs. Samtidigt kan det bli lite krock i hjärnan för helt plötsligt känner man lukten av höst, när man passerar ett stycke lövträd. På sina ställen kan hösten nämligen nästan likna den i Sverige, med gula löv på backen. Men grejjen är ju att det finns så sjukt stort utbud av träd, huller om buller. Så man kan ena sekunden befinna sig i hösten bland lövträden, och andra i sommaren bland palmer. Men nog snackat om träd och väder. Det var ju egentligen helgen jag skulle göra en återberättning av.

Fredag. Linn som också är Au Pair i närgeten av mig, har värdföräldrar som är medlemmar i rugbyföreningen i Stanmore Bay. Denna rugbyförening behövde samla in pengar till ett nytt omklädningsrum (de har bara ett för herrar, inget för damerna), så därför hade de frågat en viss komiker, som är son till en av eldsjälarna där på rugbyklubben, om inte han ville ställa upp och göra en show gratis. Det ville han, och biljetter såldes ut för $20, där hela beloppet gick till detta omklädningsrums-projekt. Tack vara Linns värdföräldrar kunde vi då få tag i biljetter till kalaset, vilket var riktigt trevligt. Det var inte heller vilken komiker som helst, utan han är tydligen väldigt känd här i Nya Zeeland (även om jag inte hade en aning om vem han var). Mike King hette snubben. Han var rolig och jag skrattade en hel del, men han var ständigt ful i mun, och skämten kretsade så gott som bara kring sex, och ibland kunde det bli lite too mudge. Det var nästan så att man till slut övergick från att skratta åt skämten, till att skratta åt att det var så sjukt överdrivet och smutsigt. Det bjöds även på mängder av chips/grönsaker/dip till underhållningen, och jag är ju en sån person att så länge det finns sånt där på bordet så äter jag av det, vare sig jag verkligen vill eller inte. Kan nästan säga utan att ljuga att jag tjänade ihop mina $20 som biljetten kostade på det jag åt där. ;) Efter matchen visades det rugbymatch på storbild mellan Nya Zeeland och Australien, men jag, Yvonne och Linn kände oss inte superintresserade av det, så vi gick på en promenad till stranden istället. I hela taget en mysig kväll, kort och gott.

Lördag. Min goda vän Friedi som jag bland annat gjorde safarin med fyllde år i söndags, så lördagen vigdes åt att fira henne. Tyvärr kunde vi inte vara hos henne, eftersom hennes värdmamma är lite knäpp om man får säga så. Så allihopen samlades på en bar i Devonport för att sedan ta färjan över till centrum vid 11-tiden. Där var det sedan party till 4-tiden. Hann besöka två klubbar och äta en dubbel ostburgare på Burger King. Kul var det, även om jag kan konstatera att jag lugnt kan hålla mig till utgång en gång i halvåret utan att känna att jag missar något. Det är oftast roligt när det väl händer, men inte så pass roligt att jag gör det mer ofta än vid speciella tillfällen. Så är det med det.
Jag hade turen att få sova över hos Isabell i Devonport, annars hade jag aldrig haft möjligheten att vara med på firandet. Mycket vänligt.

Söndag var det alltså Friedis födelsedag, så vi från gårdagen (så gott som alla) träffades igen för en lunch. Till Friedis stora förtret så hade alla sushiställen stängt söndagar. Hon övervägde dock att ta bussen till Takapuna bara för kolla om något var öppet där. Kan man vara beroende av sushi så är denna tyska det. Hennes dag var så gott som förstörd, men lyckligtvis fick hon presenter som jag tror lyckades muntra upp henne lite (då vi andra uppenbarligen var maktlösa i det uppdraget - sushin hade hon sett fram emot allt för länge). Vi slog oss i alla fall till ro på ett café denna morsdags-eftermiddag, och jag fick njuta av blåbärspannkakor med lönnsirap och mascarpone. Denna morsdags-eftermiddag var en mycket fin sådan, med solsken och varmt väder. Efter lunchen gick vi till parken där många familjer befann sig för att njuta i solen och fira mors dag, vilket vi också kom att göra. Inte fira mors dag då, men njuta i solen. Och lösa pussel, läsa konstiga artiklar i Cosmopolitan och äta godis. Lyckat.
Jag for sedan hem (fick skjuts av Yvonne), för att andas i en halvtimme innan det jag var "tvungen" att göra mig redo inför gudstjänsten. Där fick jag ta del av en mycket bra predikan/undervisning som handlade om kraften i våra ord, det vi säger, och att ära varandra.

Det var helgen det. Återigen - inga bilder. Hade jag vetat hur händelseförloppet skulle vara innan jag for iväg fredag och lördag hade jag tagit med mig kameran, men jag tänkte att det inte skulle vara någon idé och att det bara skulle vara besvärligt att släpa med mig den. Hoppas mina otroligt levande beskrivningar räcker. ;)

Ha en bra vecka allesamman!

//Partyprissen

Mike King - Jag är rolig, fräck, och har ett lagom brett leende.