Helgen som gått

Efter helgen som just passerade kunde jag än en gång konstatera att jag haft en sån där oförskämt bra helg. Allt har bara varit väldigt trevligt. Jag börjar fatta mer och mer hur faktiskt bra vi har det, och inser att jag mest troligt aldrig kommer ha det så här bra mer i mitt liv. På de sätten det är bra nu, alltså. Sen kommer ju andra saker i mitt liv, och det kommer vara roligt på andra sätt. Men oj oj. Fint har vi det.

Fredagen efter skolan tog jag ett varv runt sjön och när jag kom tillbaka till området sprang jag till volleyplanen där vi lirade go beachvolley i ett par timmar. Sedan bjöd kvällen på mycket gott. Först pizza och spel. Och sen: en fantastisk spontanfotboll på gräsmattan där en efter en anslöt tills det var en enda stor fotbollsfest med musik, samba, och skratt. Sånna där stunder då man känner "det här är själva livet". Efter fotbollen sa Julia i min klass: "Ska vi inte sova ute ikväll?". "Ja, det ska vi" sa ja.
Sagt och gjort. Jag, Lovisa och Julia hamnade sedan på taket till skolan där vi spenderade natten. Eller, Julia gav upp vid femtiden eftersom inte fick någon sömn alls. Men jag och Lovisa sov hela vägen fram till 09:20, då vi vaknade med blå himmel och strålande sol över oss. Då har man gjort det.

Lördag. Växlande väder. Prommis. Kolla Breaking Bad. Hemafton. Sagan om Ringen på Blu Ray, extended version. Sova.

Söndag. Lång dag. Upp tidigt för att åka iväg till Sjövik där Edit skulle predika. Det gjorde hon med bravur. Som vanligt. Vilken duktig talare hon är, den där Edit. Blir alltid lika imponerad och stolt. Efter kyrkkaffe (jag har faktiskt börjat lära mig dricka kaffe!) och koll av Emelie och Johans lägenhet (vänner till Edit), åkte vi tillbaka till Hjälmared för att laga paltlunch. Detta av en paltmix så det var lite fusk. Men det blev ganska gott ändå. Vid det här laget sken solen och det blev ett riktigt gött häng uppe vid Anitas med solning och volleybollbollning, samtidigt som palten kokade och rabarberpajen tillagades i ugnen. En försmak av sommaren kändes det som. Albin gjorde sin, vid det här laget berömda, limeonad. Smarrismarr.

Vid 17-tiden gick jag och Edit iväg för att göra oss klara. Det är nämligen så att hennes pappa har förlovat sig, så vi åkte till Vara söndag kväll för att äta middag med hennes familj. Vi spenderade natten där och åt frukost på Nordpolen innan vi åkte tillbaka till Hjälmared.

Åh. Jag kanske låter som att jag vill framställa mitt liv som otroligt innehållsrikt, intressant, alltså perfekt och mycket bättre än alla andras. Det är inte riktigt meningen här. Men jag har det sannerligen så bra att det är svårt att få grepp om. Tack Gud.