I Skogsbygden var det jag själv som predikade. Min första predikan. Det var med skräckblandad förtjusning jag ställde mig bakom predikstolen. Det gick bra tyckte jag. Sa det jag ville säga och det verkade som att det gick fram. Sen vill jag såklart som predikant att predikan ska få betyda något för dem som lyssnar, skapa något hos dem som kanske manar till förändring i deras liv, på ett eller annat sätt. Men det är ju svårare att följa upp, hur det blev med den saken.
Jag fick i alla fall finbesök. Farmor, båda mina fastrar, Margareta, Hanna, Jonas och Miriam kom och lyssnade. Jag är stolt över att Miriams första predikan som hon lyssnade till var mina ord. Eller ja, lyssnade och lyssnade. Hon sov, hostade och pruttade väl sig mest genom predikan. Men lika stolt för det är jag. Jag tar det som ett gott betyg.
Igår fyllde Saga år. På kvällen blev det bullfest. Och sconesfest. Jag och Samuel gjorde goda scones, efter vårt eget specialrecept.
Idag är också predikningarnas dag. Vår klass kommer att, när kvällen är slut, ha lyssnat till 6 predikningar under denna dag. Alla är väldigt duktiga. Kul att se hur mycket alla har att ge av kloka tankar.
Här stod jag och förkunnade. Fantastiskt fint missionshus. |
Efter Öppet Hus i lördags. Picknick på bryggan. |
Den sista bilden är Hjälmared i ett nötskal! Vi hade likadana vår-häng med våran klass :).
SvaraRadera